Jag, en helt vanlig människa, i ett helt vanligt land, har väl rätt vanliga tankar om det mesta. Som du kanske vet så engagerar jag mig både fackligt och politiskt. Jag tillhör Hotell och RestaurangFacket och Socialdemokraterna. Detta innebär att jag tror på alla människors lika värde. Dessa ideologier är jag stolt över och jag kämpar aktivt för att alla ska få samma rätt och möjlighet till både utbildning, bostad och levnadsstandard.

MEN........

Jag lever visst inte riktigt som jag lär!!

Det finns nämligen en grupp människor som jag helst skulle se i gaskammaren eller inlåsta i fängelser utan möjlighet till ett drägligt liv. Hur jag än försöker kan jag bara inte känna ens ett litet uns av empati för dessa människor. Är inte ens säker på att jag ser dem som människor utan som odjur. Egentligen vore det ju bättre om de blev klassade som det, för då skulle jag fortfarande kunna hävda att jag kämpar för ALLA människor.

Om, jag säger om, om jag skulle komma på dessa odjur när de försöker stilla sina sjuka lustar är jag rädd att jag skulle begå mord. Som tur är befinner sig mina egna barn nu utanför riskzonen för dessa sjuka personer. Det beror på att de vuxit upp och blivit vuxna.

Men om jag ändå kom på dessa odjur när de förgrep sig på någon annans dotter eller någon annans son skulle jag förmodligen få sitta fängslad för mina handlingar. Det värsta är att jag inte ens tror att jag kommer att känna ånger efteråt.

När jag tänker på detta blir jag orolig, vad är jag för en människa egentligen? Kan jag fortsätta engagera mig för människors lika värde eller har jag förbrukat mitt förtroende hos de som valt att jag skall representera dem? Kan jag bara säga som så, att detta är annorlunda, detta är inga "vanliga" människor?

Jag åberopar ju det i andra sammanhang att: även om du är annorlunda så är du lika mycket värd.

Ja, det här är svårt att tänka på och ännu svårare att förstå. Men fast jag grubblat över detta under många år, så blir alltid slutsatsen densamma:

DETTA ÄR HELT OACCEPTABELT OCH DESSA MÄNNISKOR HAR ENLIGT MIG INGET EXISTENSBERÄTTIGANDE I VÅRT SAMHÄLLE.

Ja, du har väl redan listat ut att dem jag pratar om är PEDOFILERNA, dessa hänsynslösa odjur som utan att över huvudtaget använda hjärnan, förgriper sig på barn. Barn som är i början av sin utveckling och lärt sig att lita på vuxna. Hur skall dessa oskyldiga små kunna gå vidare mot en ljus och fin framtid med detta ohyggliga i bagaget? Ännu djävligare blir det ju då man får veta att många många av dessa PEDOFILER på något sätt är släkt eller på annat sätt känd av sitt offer!!! Hur är dessa människor skapta egentligen??