|
Lillvårtan
Lillvårtan är en groda som bor hos Hulda
Skrynkelben. Det är nog så att dom är bästa
vänner men också ett slags kompanjoner.
När Hulda har mycket att göra så brukar Lillvårtan
rycka in som assisterande hjälpreda.
Eftersom Lillvårtan även är kunnig i biologi
och medicin,
så har det hänt mer än en gång att Hulda
fått sina blessyrer omskötta av henne.
Det är ju inte konstigt att Hulda är glad i sin egen
lilla Lillvårta, vem skulle inte vara glad över en
så kunnig kompis?
Men det är ju inte bara positivt att ha en Lillvårta
i stugan. Dels så snarkar hon på lördagsnätterna
så att huset dånar,
och inte ens Hulda kan sova fast hon har sina största öronproppar
insatta. Det är inte så länge sedan
som Hulda faktiskt stoppade in sin katt Håris i öronen
för att övertaget kunna få en blund i ögonen.
Tack och lov så snarkar alltså Lillvårtan
bara på lördagsnätterna så resten av huset
kanske kan vila de andra nätterna ??
Icke sa Nicke, torsdagnätterna tränar Lillvårtan
för VM i nyckelkastning.
Det går till så att alla nycklar inom en mils avstånd
samlas in, och sedan hänger Lillvårtan upp och ner
i köksgardinen,
och kastar nycklarna i en kopparbunke som står på
spisen. Ni kanske fattar vilket oväsen det är i Huldas
stuga.
Söndag, måndag och tisdagnätterna ägnas
åt grodrace i traditionell stil.
Lillvårtan sätter då på sig sina steppskor
med extra bjällror på och springer exakt 456 varv
runt huset och igenom alla rum.
När racet är slut är Lillvårtan trött
och hungrig, så en dusch med äkta grodsång
och därefter
skrammel i kylskåpet tar vid tills Lillvårtan framåt
sjutiden kryper ner i sin lilla korg och somnar.
Där ligger hon och sover ända fram till torsdagen
eftersom hon är helt slut, så onsdagnatten är
faktiskt den enda natten
alla andra får sova i lugn och ro.
Efter nästa torsdag med nyckelkastning är det dags
för fredagsnattens begivenheter.
Förra året fick Lillvårtan nämligen en
säckpipa av sin slemmiga farfar.
Den sitter hon och spelar på och Hulda Skrynkelben hatar
alla fredagsnätter. Inte nog med oväsendet från
säckpipan...
Lillvårtan envisas också med att käka surflugor
till nattamat.... så över hela huset sprider
sig odören från dessa överjästa grod-delikatesser.
På lördagmorgonen ligger det tomma burkar och
tusentals utspottade flugvingar på fingolvet som Hulda
får städa bort.
Det är ju tur att Hulda Skrynkelben har stort tålamod,
och kan sova lite middag på Hwilohemmet.
Annars hade hon nog dött av trötthet för länge
sedan.
Lillvårtan är alltså en mycket krävande
groda men har ändå ett hjärta av guld.
Hon hjälper alltid till om hon kan, så ingen i Skoogen
kan tycka illa om den lilla "gröna terroristen"
Men det ryktas i Skoogen att säckpipan snart kommer försvinna...spårlöst....puts
väck...och det kan man ju förstå
text: © I.Skoog
Tillbaka
till Skrivbordet
|
