|
En ohygglig historia..om att
välja
(texten kommer från min gamla blogg)
Vissa av er kanske inte uppskattar dagens ämne, men jag
kan ju inte skriva om väder och svamp varje dag. I dag
kommer det att handla om bussar, platspåsar och en vante.
Berättelsen är sann och innefattar naturligtvis även
mig själv.
Jag tror jag var 8 kanske 9 år när detta hände
men själva händelsen ser jag klart och tydligt framför
mig.
Jag bodde då i Alunda och hade väldigt lång
resväg till skolan varje dag. Tyvärr mådde jag
också alltid illa när jag åkte buss. Därför
hade min mor skickat med mig plastpåsar i fall jag skulle
må riktigt illa. Det var ju egentligen dumt att tro att
jag kanske skulle må riktigt illa, för jag mådde
riktigt illa VARJE dag. Så de 2 påsar jag hade gick
åt varje dag, en på ditvägen och den andra
på hemvägen. Så var det varje dag, och påsarna
ingick så att säga i min skoldag, precis som läxor
och vänner och lärare.
Sedan var det en dag, det var en vinterdag. Kommer ihåg
årstiden just för att jag precis fått ett par
väldigt speciella vantar av en gammal tant. Jag älskade
de vantarna, de var lite annorlunda med härligt blå
färg och något broderi på. Har aldrig senare
sett några liknande vantar, så jag antar att tanten
komponerat dem själv.
Hur som helst så kom den här dagen då jag i
vanlig ordning skulle åka hem från skolan. I fickan
låg EN plastpåse, för en hade jag så
att säga redan använt på morgonen. Vet inte
om jag kanske var på väg att bli sjuk eller nåt
men i alla fall så var jag tvungen att använda min
påse tidigare än vanligt på bussresan. Så
när jag åkte en bit till började jag återigen
må väldigt illa. Jag försökte hålla
mig och tänka på annat, men är man åksjuk
så är man. Kände ju att detta inte skulle bli
bra men vågade inte fråga chauffören om han
kunde stanna. Bestämde mig därför att jag skulle
använda min skolväska. Visste alltför väl
vad som skulle hända när jag kom hem i fall jag använde
min skolväska som spypåse, men vad skulle jag göra
då?
Tyckte det var bättre med ett kok stryk än att spy
på golvet i bussen… ville absolut inte att alla ungar
skulle se att jag spydde på golvet inte….näää
då dog jag hellre. Öppnade därför min skolväska
samtidigt som jag febrilt försökte hålla mig.
När väskan väl var öppnad låg mina
fina vantar överst i väskan. Då slog mig tanken
att jag skulle offra en vante istället för att spy
i väskan. På så sätt skulle ingen få
reda på att jag mått illa och väskan skulle
vara ren och fin när jag kom hem. Tog därför
upp den ena av mina vantar och använde den på det
sätt jag tror ni förstår, utan att jag behöver
ge mer detaljer.
Mådde givetvis bättre direkt men samtidigt var jag
förtvivlad. Som sagt det var ett par vantar som jag älskade
och jag var inte gammal. Det kändes inte bra och jag tror
att jag redan då ångrade att jag inte använde
väskan istället. Vid hemkomsten märkte mor givetvis
väldigt snabbt att det fattades en vante. Inte vågade
jag säga att den låg i ett dike, inte heller varför
jag slängt den där. Stryk fick jag i massor….otacksammare
unge fick man leta efter hette det. Tappa bort en vante man
fått av en gammal dam… näää så
gjorde man bara inte…det kunde jag väl ändå
förstå…ja så höll det på ett
tag. Då om inte förr så ångrade jag att
jag inte använt väskan…stryk fick jag ju ändå
så varför i all världen kunde jag vara så
dum att jag offrade en av mina älsklingsvantar i onödan?
Dessa vantar och denna historia tänkte jag ofta på
i flera år efteråt. Än i dag kommer det över
mig ibland, och det jag undrar mest är varför jag
inte försökte smuggla hem vanten och tvättade
den. På det har jag inget svar, jag vet som sagt bara
att efter den dagen….hade jag ALLTID med mig fler påsar
i reserv. Om jag behövde reservpåsarna någon
gång, DET däremot kommer jag inte ihåg.
Morgondagens ämne blir nog lite trevligare
Text: Irre 2007 (bloggen)
Tillbaka
till skrivbordet
|
![]() |
Håhåjaja..
Hur man än vänder sig så sitter rumpan bak
|